Okaj, nu måste jag skriva. Känns konstigt att gå in på Facebook och se vad folk har för sig. Speciellt folk som jag förut kände. Någonstans har jag hamnat utanför allt det där, för i ärlighetens namn har jag inte några vänner... längre. Bara två stycken som jag umgås med och Alexander. Men jag kan ju inte leva genom honom. Tror delvis att det har med att göra att jag är hemma för tillfället och knappt träffar några nya människor, eller inte heller några jag redan känner. Varje gång jag loggar in på FB blir jag påmind om hur patetiskt det egentligen är.
Nu längtar jag tills jag får ett eget bo och börjar studera. Det är dags att ta tag i mitt liv! Men först ser jag fram emot att åka och hälsa på Hanna, att min andra familj får flytta in i sitt nya hus, men framförallt vår resa till Turkiet i juni!
PUSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar